VeronikaP

Oj, vilken härlig dag det har varit idag. Jag och Anders har precis kommit in efter en promenad i omgivningarna. Inte gick det fort, inte. Anders rör sig sakta men säkert efter nästan tre veckors liggande på golvet eller hängandes över en stol. Diskbråck? Ischias?
På måndag börjar han jobba halvtid och det tror jag blir bra för kropp och själ för oss alla. Han har varit hemma ända sen jullovet började före jul.
Vart har tiden tagit vägen?
Våren är i antågande, det har verkligen känts idag. Även om den gärna få dröja minst 2 månader till, så väntar jag ivrigt.


Har ett kort som passar till mina vårtankar.






Igår firade vi Anders på hans födelsedag, i Långserud. Hemma hos hans föräldrar tillsammans med hela familjen. Det känns bra att träffas allihop såhär innan en av de tre bröderna åker till Uppsala för strålning och mer cellgiftsbehandling. Cancer är en vidrig sjukdom. Man lever i hopp och förtvivlan!

Men livet rullar på vare sig man vill eller inte och verkligheten är där någonstans varje dag...
Dessa senaste månaderna har verkligen fått mig att inse vad livet går ut på, lev här och nu!

Carpe diem!