VeronikaP

Japp, nu skiner solen och det känns som om sommaren är här.

Igår kom jag, mina 2 kollegor (en stannade kvar i Göteborg) och 11 barn hem från vår årliga resa till Borås och djurparken där.
Barnen är från förskolan där jag jobbar och de är i åldrarna 4-6 år. Varje år skickar vi vårt bagage med bussgods (skönt att slippa bära 15-20 väskor samtidigt som alla barn ska komma med välbehållna) ett par dagar innan själva resan. Varje år står vi på stationen i Karlstad och ser föräldrar vinka genom tågfönstret. Det är nog inte så lätt att se in genom fönstrena, för föräldrarna ser alltid så sökande ut när de tittar in på oss.
Varje år har barnen öppnat sina ryggsäckar och tagit fram matsäcken innan tåget lämnat Karlstad.
Varje år kommer vi fram till stugorna i Borås där vi skyndar oss för att komma iväg på den korta promenaden till djurparken. Där inne tittar vi på djuren och så passar vi på att grilla korv som vi äter till lunch.
Varje år somnar barnen nöjda i stugorna skavfötters med en kompis.

Nätterna går bra och barnen vaknar utsövda och iviriga på att komma iväg till djurprken igen. Vi går dit och har lite mer tid att titta på djuren. Lunch äter vi på restaurangen och alla barn får välja precis vad de vill äta.
Varje år går vi från djurparken nöjda och lite trötta.
Varje år är det lika roligt att springa med handuk och neccessärer till duschen och duscha innan det är sovdags igen.
Sista dagen leker barnen febrilt i lekparken som ligger alldeles intill stugorna medan vi vuxna städar stugorna.

Varje år kommer min mamma med glass och bullar till barnen när vi städat färdigt.
Varje år äter vi sista lunchen på tåget mellan Borås-Göteborg.
Varje år står det föräldrar och tar emot oss på stationen i Karlstad igen. Varje år är jag överlycklig att inget har hänt, att barnen har varit glada och att barnen haft hemlängtan som man faktiskt ska ha. Hemlängtan är helt naturligt och inget farligt.

"Jag längtar efter pappa..." kan barn faktiskt säga när man är borta. Men tänk vilka olika svar ett barn kan få, antingen förnekar man deras känslor eller också bekräftar man dem:
- "Nej då, nu har du så roligt här. Vi ska äta glass och vi ska leka. Det är väl inte tråkigt?"
- "Mm, det kan jag förstå att du gör, jag längtar också hem lite grann. Jag längtar efter min Isak. Tror du att din pappa kommer och möter dig när vi kommer hem imorgon?"

Jag läste en annan version av resan, och de orden är jag väldigt rörd över.


Jag är iallafall hemma och känner mig nästan bakis, som jag gör varje år efter Boråsresan. Men hemresan igår satte sina spår och förvärrade fyllan, tåget var utan AC och utan fläktar öht. 30 grader varmt i tre timmar satte sina spår. Inatt fick jag världens migränanfall. Jag har aldrig haft migrän föut, men det var ingen tvekan. Jag hade så ont i huvudet och jag trodde att jag skulle gå åt! När jag hade kräkts så lyckades jag iallafall somna och sov resten av natten.


Nu ska jag gå ut i solen igen ett litet tag och njuta av sommaren. Men detta ska väl inte vara den enda sommaren vi får i år? Ingen repris från förra året hoppas jag.

Jag har blivit utmanad av Lilla Anna att svara på några frågor.

Tre namn jag går under: Veronika, mamma & fröken.
Tre saker som skrämmer mig: Att jag & Anders ska dö så att barnen blir ensamma kvar, att något ska hända barnen, alla dessa psyksjuka som inte får den vård de behöver och istället skapar tragedier ute i samhället.
Tre saker som jag har på mig: Jeans, linne & mina underkläder.
Tre sanningar: Mitt hem är ett totalt kaos - när ska jag hinna/orka röja?, jag är en velpotta - kan jag någonsinn bestämma mig?, jag tycker inte om blodpudding.
Tre saker jag verkligen vill ha: En veranda/ny entré till vårt hus, ett städat och fint hem, semester.
Tre bloggare jag utmanar: Syster yster/Theresia, Cathrin och Marja.

Jag fortsätter med min släkthistoria, idag hade min morfar, Julius Salmela, fyllt 114 år om han hade levat.

Jag har gått min bloggrunda nu ikväll och hos Lisa hittade jag en länk som gav mig dagens skratt!
Jag måste få skicka denna filmen vidare även till er!!

Håll tillgodo!!

Idag hade min mormor fyllt 95 år om hon hade levat.
95 år... det är länge det!! Om 58 år är jag också 95 år....

För några veckor sedan fick jag en beställning på ett kort som jag har glömt bort att blogga. Det passar bra idag när jag vill blogga men inte har något annat kul att visa upp!
Som jag har skrivit tidigare, så tycker jag att det är ltie svårt att göra manliga kort. Dessa ska ju helt inte vara sådär "pluttig-nuttiga" och gulliga. Här gjorde jag som så att jag valde att strunta i stämplat motiv och fokusera på dekorationer. Den rosa blomman kunde jag itne låta bli att använda. Men den hänger ihop med rutorna på mönsterpappret och citationstecknena på journalingpappret.



Dagens kommentar kommer inte från något av mina barn. Anders är, tillsammans med en annan pappa, fotbollstränare för Isak och hans jämnåriga. När han en eftermiddag hade tränat de 8-åriga killarna berättade han att han hade lite bråttom hem, för han skulle åka vidare till Hammarö ganska snart. Jaså, är du fotbollstränare där också? frågade en av killarna. Nej, svarade Anders, jag är lärare och vi ska ha föräldramöte där ikväll.
"Wow!! Både lärare och duktig i fotboll!"

Isak var på dubbelkalas i torsdags och jag gjorde ett varsitt bokmärke till födelsedagsbarnen.




Jag måste också få bjuda på ett gäng bilder från när systeryster  var här förra helgen. Vi hade hur kul som helst, det enda felet var att tiden gick så fort!! Jag tycker att de kan flytta hit upp och bli värmlänningar! Det tycker faktiskt Ikas och Ksaksel också!!

Iallafall var det någon lillasyster som hade tänkt sig att bli vuxen och lära sig dricka kaffe. Det är bara att öva och vänja sig sa jag och hällde upp en matsked kaffe i en kaffekopp.



Var det gott, tro?





Tror inte det.... ha, ha!!

Idag har jag och Axel roat oss kungligt. Vi har bakat, något som är Axels största hobby. Han älskar att baka, och då speciellt muffins. Jag, eller kanske vi, har nu bakat våra allra första cupcakes. Dessa sliskigt söta och onyttigt dekorerade muffins.

Det var riktigt roligt, men hade jag hittat mina minialfabet-pepparkaksmått, så hade det kunnat bli ännu roligare... Tänk, jag hade kunnat dekorera dem lite personligt då...
Gott smakade de iallafall, vi smakade på en varsinn och resten står i kylskåpet till imorgon. Är det någon som är sugen på att smaka?
Några kanske får bli måndagsfika på jobbet?